Familjen på besök

Tjolahopp. Då har lägenhetens befolkning minskat från 4 till endast 1, gissa vem det är den som kan. I fredags hoppade jag på en lokalbuss som tog mig till Adanas flygplats. Där mötte jag upp mamma, pappa och min bror Carl Kongo som hade tagit sig hela vägen från Nytorpsvägen för 4 dagar här :) Stod och väntade på dem utanför entréhallen, en efter en kom resenärerna från deras flight ut. Så tillslut ser jag dem på andra sidan, vad händer då? Jo då har det blivit något knas med deras väskor bara för att de skickades direkt från Stockholm så de åker iväg i en mupp-taxi (även känd som minibuss) för att hämta dem. Typiskt terrorister!

Pappas Värld föll ganska snabbt i bitar då ett av hans grundantagande för hela Universum; Man kan alltid lita på GPS:en, blev motbevisat. Men efter lite turer på smågator rullade hyrbilen in på Campus och med nöd och näppe fick vi alla plats i min lägenhet. Tog med dem på en enligt mig mindre promenad till sjön, övriga familjemedlemmar tyckte det var så långt att de trodde jag försökte ta livet av dem. Blev ett dopp i plurret och på kvällen åkte vi in till stan för lite mat och försök till shopping. Med tanke på att jag som normalt dressar Medium i kläder måste köpa XL här var det ju inte direkt lätt för Carl som är närmare 4 m lång att hitta något i rätt storlek.

Lördag morgon sattes kursen mot Mersin. Där blev vi bjudna på en mycket trevlig frukost hemma hos det ständigt återkommande bloggfenomenet Serhat och hans familj. Riktigt fin lya på 260 kvadrat på 9:e våningen med havsutsikt åt två håll och själva maten gick inte direkt av för hackor. Efter det åkte vi till deras semesterlägenhet utanför Mersin som vi fick låna lördag och söndag, de är ganska gästvänliga i det här landet så att säga. På kvällen åkte vi till shoppingcentret Forum i Mersin, köpte en riiiiktigt fin jacka. Men eftersom det här inte är bloggen där vi langar "dagens outfit" får ni helt enkelt hålla utkik. I söndags åkte vi sedan till den vackra stranden i Kizkalesi, för den trogne bloggläsaren: stranden med ett slott mitt ute i vattnet. Hade dansat soldansen hela veckan för helgen och det gav resultat.

Igår kom vi tillbaka till Adana. Jag hade lite plugg att göra så övriga tog bilen och begav sig ut på egna äventyr. Efter min kvällslektion åkte vi ner till city och gick på, enligt många och mig stans trevligaste restaurang: North Shield. Var banne mig det bästa jag ätit här så lär bli fler besök. Idag var alltså 3/4 av The Wilhelmssons sista dag i stan. Några av de andra E-Rasmusarna tog därför det mycket trevliga initiativet att bjuda på frukost/lunch. Mycket uppskattat av samtliga och mamsen blev nog lite chockad över det enorma te-missbruket som förekommer här. Så nu sitter jag alltså åter själv här, som tur är lämnade de lite kexchoklad, bullens korv och andra väsentligheter för överlevnad som sällskap. Nu ska jag ta tag i mitt liv och läsa lite International Marketing, måste lämna in mina anteckningar på två kapitel till läraren imorgon för att bevisa att jag har läst, wohooooo!