Familjen på besök

Tjolahopp. Då har lägenhetens befolkning minskat från 4 till endast 1, gissa vem det är den som kan. I fredags hoppade jag på en lokalbuss som tog mig till Adanas flygplats. Där mötte jag upp mamma, pappa och min bror Carl Kongo som hade tagit sig hela vägen från Nytorpsvägen för 4 dagar här :) Stod och väntade på dem utanför entréhallen, en efter en kom resenärerna från deras flight ut. Så tillslut ser jag dem på andra sidan, vad händer då? Jo då har det blivit något knas med deras väskor bara för att de skickades direkt från Stockholm så de åker iväg i en mupp-taxi (även känd som minibuss) för att hämta dem. Typiskt terrorister!

Pappas Värld föll ganska snabbt i bitar då ett av hans grundantagande för hela Universum; Man kan alltid lita på GPS:en, blev motbevisat. Men efter lite turer på smågator rullade hyrbilen in på Campus och med nöd och näppe fick vi alla plats i min lägenhet. Tog med dem på en enligt mig mindre promenad till sjön, övriga familjemedlemmar tyckte det var så långt att de trodde jag försökte ta livet av dem. Blev ett dopp i plurret och på kvällen åkte vi in till stan för lite mat och försök till shopping. Med tanke på att jag som normalt dressar Medium i kläder måste köpa XL här var det ju inte direkt lätt för Carl som är närmare 4 m lång att hitta något i rätt storlek.

Lördag morgon sattes kursen mot Mersin. Där blev vi bjudna på en mycket trevlig frukost hemma hos det ständigt återkommande bloggfenomenet Serhat och hans familj. Riktigt fin lya på 260 kvadrat på 9:e våningen med havsutsikt åt två håll och själva maten gick inte direkt av för hackor. Efter det åkte vi till deras semesterlägenhet utanför Mersin som vi fick låna lördag och söndag, de är ganska gästvänliga i det här landet så att säga. På kvällen åkte vi till shoppingcentret Forum i Mersin, köpte en riiiiktigt fin jacka. Men eftersom det här inte är bloggen där vi langar "dagens outfit" får ni helt enkelt hålla utkik. I söndags åkte vi sedan till den vackra stranden i Kizkalesi, för den trogne bloggläsaren: stranden med ett slott mitt ute i vattnet. Hade dansat soldansen hela veckan för helgen och det gav resultat.

Igår kom vi tillbaka till Adana. Jag hade lite plugg att göra så övriga tog bilen och begav sig ut på egna äventyr. Efter min kvällslektion åkte vi ner till city och gick på, enligt många och mig stans trevligaste restaurang: North Shield. Var banne mig det bästa jag ätit här så lär bli fler besök. Idag var alltså 3/4 av The Wilhelmssons sista dag i stan. Några av de andra E-Rasmusarna tog därför det mycket trevliga initiativet att bjuda på frukost/lunch. Mycket uppskattat av samtliga och mamsen blev nog lite chockad över det enorma te-missbruket som förekommer här. Så nu sitter jag alltså åter själv här, som tur är lämnade de lite kexchoklad, bullens korv och andra väsentligheter för överlevnad som sällskap. Nu ska jag ta tag i mitt liv och läsa lite International Marketing, måste lämna in mina anteckningar på två kapitel till läraren imorgon för att bevisa att jag har läst, wohooooo!

Hallå igen, hur är stan en sån här kväll i oktober?

Antalet blogginlägg verkar stabilisera sig runt ett i veckan. Är väl ganska lagom för att ha något vettigt att skriva om. Kvalitet framför kvanittet, 3 Urquell är mer än 8 Sofiero. Har mycket på agendan dagen till ära så effektiviserar genom att skriva detta medan jag smaskar i mig en kebabrulle till frukost/lunch. Internet har återvänt till lägenheten, folket på Starbucks är säkert oroliga vart jag har tagit vägen med tanke på att jag praktiskt taget bodde där i början av förra veckan.

Måndag-fredag blev en kedja kring min fot som herr Linnros sjunger. Hände väl inte så överdrivet mycket spännande saker, är någon väldigt intresserad av vad som sades på föreläsningarna så kan jag scana in mina anteckningar och maila. Lirade lite mer PES mot Serhat, ännu en ärofylld seger för mig så nu har pojken 3 öl bland sina kortfristiga skulder. Borde kanske låta honom vinna med tanke på allt han hjälpt mig med här. På fredag kommer far, mor och bror till Turkiet och stannar till tisdag :) En eller två dagar ska vi tillbringa i någorlunda solsäkra kuststaden Mersin, där vi får låna Serhats familjs sommarlägenhet, en riktigt hygglo filur den där.

I torsdags var det den nu mera traditionsenliga torsdagsfesten i Sarás lägenhet. Den gyllene regeln för att få närvara är: ta med eget toapapper. Så har man bara tillräckligt många fester i sin lägenhet behöver man alltså inte köpa toapapper. Jag inkasserade under fredagen ett par rullar när det var dags för det berömda ölspelet i min lägenhet. Alarmet ringde sedan 06:30 på lördag morgon och då hoppade 30-40 erasmusfolk på en buss som tog oss till staden Kapadokya. Där vandrade vi runt och kollade på en massa berg som hade blivit urholkade av naturens krafter, riktigt häftigt! Lite som raukar fast i ofantligt mycket större utsträckning. På kvällen var det turkisk afton på en bar i Kapadokya. Det var verkligen spridda åldrar på det partajet, lite som om man skulle plocka allt folk från Laskan, Harrys och PRO:s julbord och förse dem med gratis öl och helrör med Raki. Men det var ett jäkla drag fram till att de av oklar anledning bommade stället vid midnatt och vi fick bege oss hem mot hotellet.

Med tanke på den tidiga uppstigningen i lördags hann jag ju inte direkt städa efter fredagens tillställning i lyan. När vi kom hem sent igår kväll fanns inte heller direkt några krafter för denna verksamhet. Så idag blev jag väckt av att det knackade på dörren, endast iklädd mitt Djungelbokentäcke och med en morgonfrilla som inte var utav denna värld öppnade jag. Där stod Bamse och Lille Skutt med långa lansar (bara Lul fattar nog det där) Nej det var inte dem, det var Giulia och Nuria, de gav mig en stor kopp kaffe och förklarade att de hade kommit för att hjälpa mig att städa upp på ölburkar osv. Så nu är lägenheten renare än någonsin. Enormt uppskattat vill jag lova! Så alla om funderar på att komma på fest på Djurgårdsgatan i vår: ta med toapapper och glöm inte att titta förbi dagen efter med dammsugaren i högsta hugg! :D

Nu måste jag göra läxor i turkiska. Efter Makis incident med att skriva om lärare på sin blogg är man ju lite försiktig men har svårt att se hur den här kvinnan skulle hitta hit. Men har nog inte varit med om mer oinspirerande lektioner och hon ger oss så mycket läxor att man först tänker att hon måste skämta. Inte så att vi lär oss nödvändiga saker heller tex "ge fan i att lägga oliver och svamp på alla pizzor". Det hade jag haft använding av, ska nog köra lite självstudier med Google translate nu. Ring om du vill och hälsa de jag känner och håll blicken kvar i skyn. Det är så många, så många som vill ta en ner på Jorden och vintern kan bli lång även då där i den fjällhöga Norden.

Framtiden utstakad

Hej på er kära läsare Världen över. Natten mellan lördag och söndag gick strömmen i huset. Min första tanke var: "Helvete, min nötfärs i kylen!". Nötfärs är alltså det mest exklusiva jag äter här, med ett kilopris på cirkus 140 kr. Men strömmen var tillbaka inom en halvtimme och räddade mig från att ofrivilligt vaska 500 g av denna delikatess. Dock slog strömavbrottet även ut internetuppkopplingen och den är ännu inte tillbaka. Det är här Starbucks kommer in i bilden som en räddare i nöden och förser mig gott kaffe, en skön stol och en stabil uppkoppling.

Starbucks ja. Har snart varit i Turkiet en månad och att säga att Starbucks är mitt stammishak är väl ingen överdrift. Har lärt känna herrarna som jobbar här också. Förra gången jag var här var de så snälla och gav mig en kaffe helt gratis, det måste vara någon form av milstolpe i livet: gratis Starbuckskaffe. När jag testade en turkisk kaffe så blev jag spådd i kaffesumpen, det är så man gör här. Så i framtiden ska jag ut och åka tåg, bestiga ett svensk berg och framförallt få en stor gåva. Wholles tolkning av detta var att han och jag skulle ta pendeln till Linghem, bestiga Himnafjället och på toppen skulle han bjuda på öl.

Blir ju inte helt i kronologisk ordning det här men men.I fredags fick jag hjälp av min turkiske vän Serhat att låsa upp min mobil som den onda operatören Turkcell hade låst. Efter det gick vi till ett Playstation 3 center. Där spelade vi PES 2010, äran och en öl stod på spel. Lyckades besegra Serhats Real Madrid med mitt kära Liverpool med 2-1. Han föreslog kvitt eller dubbelt, mindre smart drag. Nu är han skyldig mig två öl :)

Fredagen var f.ö en historisk dag. Det var nämligen första gången vi hade fest och receptionen (ja vi har en reception öppen dygnet runt) inte kom och klagade på att vi var högludda. Fast det var vi ju, kanske har de bara gett upp hoppet om de där j*vla erasmus-studenterna. Det var hursomhelst tjeckisk afton på schemat. Mycker trevlig fest, god mat som lockade till konsumtion av "pivo" (det är tjeckiska för en dryck jag gillar, googla!) och mycket folk. Helgen fortsatte sedan bra med Adanas Octoberfest i lördags. Ölutbudet var väl kanske inte vad man hade hoppats. En tysk öl som inte var Becks hade de iaf lyckats få dit. Men livebandet öste på bra och dessutom lirades det även engelskspråkig musik så vi hade det riktigt kul där vi for runt som Duracellkaniner på speed på dansgolvet. Har nog aldrig varit och kommer nog aldrig bli så glad över att få höra Lady Gagas Pokerface. Aftonen avslutades med efterfest i Adanas svar på Djurgårdsgatan 44 med vaniljglass, nesquicksås, tända ljus och det ständigt återkommande femomenet "Gossip night".

Bara ifall CSN, Nehler eller framtida arbetsgivare skulle råka snubbla in på den här bloggen kan jag meddela att jag pluggar också. Kände att jag behövde nämna det efter att ha räknat antal gånger jag använt ordet "öl" i detta inlägg. Nu ska jag svara på sjukt kniviga casefrågor i kursen "Organization and Management". Kanske borde beställa in en kaffe till för att få fart på verksamheten...

Aioli, guacamole, ostsås och grillsås.

Förstår inte riktigt varför jag skriver ett inlägg. Det räckte ju med att slänga upp en skakig video som inte direkt var 1080p för att den här bloggen skulle sätta läsarrekord. Men för er som även orkar läsa den här kebabbloggen kommer här iaf lite om vad jag pysslar med när jag inte ger guidade turer i min lägenhet.

I helgen blev det ett besök till i Mersin. Tyvärr var vädret lite halvkasst så strandbesöket blev inställt. Istället besökte vi det enorma (mycket större än det i Adana) shoppingcentret Forum (ej Coop). Gjorde mitt dyraste inköp i Turkiet; en trevlig parfym. Var i en seriös affär som hoppas att det inte är te eller dyl som de säljer som "parfym" i Alanya.

Är orolig att jag i videobloggen uttryckte mig lite väl negativt om kebab, det rimmar ju inget vidare med bloggens namn. Kan därför meddela att i Mersin blev det en riktigt fin kebab till lunch. Den här sorten hette Iskender och är än så länge den absoluta favoriten, det var nybakat bröd, turkisk yoghurt, någon form av stark tomatsås och framförallt finfina kebabremsor. 4,5/5 blir betyget. Lördagskvällen följdes upp med lite fest som slutade på baren Medusa. Partykulturen här ska nog få ett eget inlägg här en vacker dag, det var ju inte direkt Flammanklass om vi säger så men team Ungern/Tjeckien/Holland/Sverige hade kul hursomhelst.

Nämnde ju i videon att jag har blivit ambitiös med matlagningen. Har än så länge slängt ihop en lasagne med egen béchamelsås och kyckling med ris och egentillverkad currysås, har väl knappt gjort en redning sen hemkunskapen i högstadiet men det gick bra. Den här typen av matlagning är ju standard för tex Lul men för mig är det att höja nivån ett snäpp. Övriga utbytesstudenter verkar vara imponerade, fick högsta betyg för min lasagne av två tvättäkta italienare, det har nog inte ens Lul varit med om! ;) Har insett att det man verkligen saknar i matväg är sås, tror vi i Sverige äter mest sås i Världen.... I söndags fortsatte den inte fullt så nakne kocken med att bjuda över lite folk till rum 202 för pannkakor som inmundigades med Nutella och banan. Såhär kan det se ut:

Annars spenderas dagarna med lite föreläsningar och på kvällen samlas man ett gäng och hänger i någons lägenhet. Alla utbytesstudenter bor ju i varsin lägenhet i samma hus, typ Colonia/Irret så det blir mycket socialiserande. I tisdags var det dags att åter testa vattenpipa, i Pavels rum och igår blev det italiensk Rizoto tillverkad av Giulia och som alltid i deras rum: te (ja Madde, te!) Det är mycket nu som en vis man med en någorlunda vis son en gång sa. Ikväll ska jag till tjejerna från Ungern och pimpla några kalla, imorgon är det tjeckisk middag och på lördag väntar Adanas Octoberfest. Importerade ölsorter och musiker från München lovar gott. Dessutom har vi ju Samira från München med oss som får visa hur man gör det, bomchicabomchicabom.

Nehepp nu har jag nog inte så mycket att säga mer än att jag hoppas på seger mot Frölunda ikväll och framförallt: ALLA LUKTAR FISK I GÖTEBORG!

Videoblogg!!!1

Jag ber om ursäkt för uteblivna uppdateringar. Lovar att bättra mig. Så länge får ni se hur jag bor :)