Hallå igen, hur är stan en sån här kväll i oktober?

Antalet blogginlägg verkar stabilisera sig runt ett i veckan. Är väl ganska lagom för att ha något vettigt att skriva om. Kvalitet framför kvanittet, 3 Urquell är mer än 8 Sofiero. Har mycket på agendan dagen till ära så effektiviserar genom att skriva detta medan jag smaskar i mig en kebabrulle till frukost/lunch. Internet har återvänt till lägenheten, folket på Starbucks är säkert oroliga vart jag har tagit vägen med tanke på att jag praktiskt taget bodde där i början av förra veckan.

Måndag-fredag blev en kedja kring min fot som herr Linnros sjunger. Hände väl inte så överdrivet mycket spännande saker, är någon väldigt intresserad av vad som sades på föreläsningarna så kan jag scana in mina anteckningar och maila. Lirade lite mer PES mot Serhat, ännu en ärofylld seger för mig så nu har pojken 3 öl bland sina kortfristiga skulder. Borde kanske låta honom vinna med tanke på allt han hjälpt mig med här. På fredag kommer far, mor och bror till Turkiet och stannar till tisdag :) En eller två dagar ska vi tillbringa i någorlunda solsäkra kuststaden Mersin, där vi får låna Serhats familjs sommarlägenhet, en riktigt hygglo filur den där.

I torsdags var det den nu mera traditionsenliga torsdagsfesten i Sarás lägenhet. Den gyllene regeln för att få närvara är: ta med eget toapapper. Så har man bara tillräckligt många fester i sin lägenhet behöver man alltså inte köpa toapapper. Jag inkasserade under fredagen ett par rullar när det var dags för det berömda ölspelet i min lägenhet. Alarmet ringde sedan 06:30 på lördag morgon och då hoppade 30-40 erasmusfolk på en buss som tog oss till staden Kapadokya. Där vandrade vi runt och kollade på en massa berg som hade blivit urholkade av naturens krafter, riktigt häftigt! Lite som raukar fast i ofantligt mycket större utsträckning. På kvällen var det turkisk afton på en bar i Kapadokya. Det var verkligen spridda åldrar på det partajet, lite som om man skulle plocka allt folk från Laskan, Harrys och PRO:s julbord och förse dem med gratis öl och helrör med Raki. Men det var ett jäkla drag fram till att de av oklar anledning bommade stället vid midnatt och vi fick bege oss hem mot hotellet.

Med tanke på den tidiga uppstigningen i lördags hann jag ju inte direkt städa efter fredagens tillställning i lyan. När vi kom hem sent igår kväll fanns inte heller direkt några krafter för denna verksamhet. Så idag blev jag väckt av att det knackade på dörren, endast iklädd mitt Djungelbokentäcke och med en morgonfrilla som inte var utav denna värld öppnade jag. Där stod Bamse och Lille Skutt med långa lansar (bara Lul fattar nog det där) Nej det var inte dem, det var Giulia och Nuria, de gav mig en stor kopp kaffe och förklarade att de hade kommit för att hjälpa mig att städa upp på ölburkar osv. Så nu är lägenheten renare än någonsin. Enormt uppskattat vill jag lova! Så alla om funderar på att komma på fest på Djurgårdsgatan i vår: ta med toapapper och glöm inte att titta förbi dagen efter med dammsugaren i högsta hugg! :D

Nu måste jag göra läxor i turkiska. Efter Makis incident med att skriva om lärare på sin blogg är man ju lite försiktig men har svårt att se hur den här kvinnan skulle hitta hit. Men har nog inte varit med om mer oinspirerande lektioner och hon ger oss så mycket läxor att man först tänker att hon måste skämta. Inte så att vi lär oss nödvändiga saker heller tex "ge fan i att lägga oliver och svamp på alla pizzor". Det hade jag haft använding av, ska nog köra lite självstudier med Google translate nu. Ring om du vill och hälsa de jag känner och håll blicken kvar i skyn. Det är så många, så många som vill ta en ner på Jorden och vintern kan bli lång även då där i den fjällhöga Norden.