Nytt personbästa

Tjolahopp i lingonskogen!

På tal om lingon så får någon gärna skicka en burk. Det och några Knorrs lasagnemix, kokosmjölk, wook kryddor samt grönsaker, tacokrydda, ströbröd så jag kan göra lite fina köttbullar, pastrami och ett stort jävla lass Bregott (Becell smakar plast). Detta är alltså vad jag saknar i matväg från Svea rike efter exakt två veckor här. Men även om jag skulle ha de sakerna här skulle jag inte kunna äta dem just nu, fröken doktor har nämligen satt mig på en sträng diet bestående av rostat bröd, postatis, makaroner, vatten, coca cola, soppa och antibiotika. "ANTIBIOTIKA?! Du har väl inte träffat någon turkisk tjej som gett dig Kla...ustrofobi, Eric" tänker du nu käre bloggläsare. Svaret är nej, det är magen som krånglar vilket är standard för varje vek nordbo som besöker det här landet. Förra gången jag var i Turkiet tog det ju bara en vecka att bli matförgiftat så nu har jag klarat mig längre och kommit betydligt lindrigare undan. Always look on the bright side of life, vissla litegranna!

I lördags, alltså innan jag började knapra piller så blev det alltså så kallad fest. Har inte varit på så många innan så var kul att testa. Det började vid skolans amfiteater med att vi satt ett skönt gäng utbytesstudenter blandat med lokala förmågor och pimplade lite Efes och 50/50 groggar vodka+nektarinjuice.

Runt midnatt sattes kursen mot stan, stället vi först tänkte gå till verkade inte vilja släppa in oss pga ngn gästlistepolicy. Jag fann bara situationen mycket komisk, de uppträdde som att det var Sunset Boulevards coolaste club. En av tjejerna som var med fann inte detta lika roande och försökte fixa det på sitt egna lilla sätt, genom att snacka med vakterna på turkiska. Tyvärr verkade det enda hon kunde på turkiska vara förolämpningar som var så grova att de turkiska killarna som var med blev chockade. Behöver jag säga att vi inte kom in? Kvällen slutade istället på en karaokebar där vi försökte hänga med så gott det gick i de turkiska sångerna innan det blev dags för våra framföranden på engelska; Forever young följt av ABBAs Money Money Money!

Annars då? Just det ja, när jag skulle gå till sjukhuset för att få recept på mina små piller. Vet inte om det är ovanligt att man går själv till sjukhuset ute på kontinenten eller om det är så att jag triggar sådana starka moderskänslor hos tjejerna här, men det var flera av dem som ville följa mig till sjukhuset. Tackade för visat intresse men avböjde för den som undrar.

Gårdagen avslutade vi med lite kortspel och te hos grannen Gulia (G uttalas J) från Italien. Dricka te betyder här dricka te och ingenting annat. Ikväll ska jag se när min tjeckiske vän Pavel premiärspelar för studentlaget i fotboll mot något turkiskt lag. Pavel är den enda här som delar mitt osunda förhållande till hockey, känns skönt att ha någon att diskutera denna viktiga fråga med. Även om han inte har så mycket vettigt att komma med vad det beträffar LHC mer än att han har koll på Hlavac, Hlinka och Melichar. Själv kan jag väl känna att det var väl fan på tiden att Hävelid och Mange får spela tillsammans i PP, det tog bara Säcken några matcher att inse, Lener fattade aldrig. Sen kan vi väl skicka ur det där pajaslaget SSK ur Elitserien och plocka upp Leksand en gång för alla?

Eftersom ni inte fick någon bild idag så lovar jag ordentlig bättring. Nästa gång får ni en videotur i min lägenhet. Ha det gött!