Looking down on Central Park

Till skillnad från Mr. Garfunkel var det ju inte Central Park i NY jag menade. För igår var vi ett skönt gäng bestående av några turkar, italienare, polacker, tjecker, spanjorer och en förvirrad svensk; yours truly, som besökte den stora parken som ligger vid moskén. Där hade vi en liten picnic och spelade spel och lirade lite boll. Parken var hur fin som helst, där skulle man kunna spendera många kvällar med att bara chillaxa. Eftersom mina batterier i kameran är finito och jag ännu inte fått tummen ur för att fixa nya så har jag tyvärr inte några bilder från kvällen. Ni får hålla tillgodo med den ovan som jag har lånat från en av de andra som var med.

Det blev även ett besök i den stora moskén, det påstods faktiskt att det var Turkiets största. Spännande att besöka denna då det i stort sett är det enda man får upp bilder på om man söker på Adana, det och den speciella Adanakebaben som jag ännu inte provat (skämmes tamefan!). När mörkret föll och moskén lystes upp så fick iaf jag starka associationer till palatset i Agraba där Aladdin (inte chokladasken brukar hänga). När jag tänker på Aladdin tänker jag på En helt ny värld och då går tankarna helt plötsligt till Group 2 party crew + hang arounds och speciellt den där kvällen då jag klev in genom dörren till Colonias mest festfrekventa lägenhet och alla satt på sin flygande matta och sjöng. Hej på er flickor!

Kanske ska avhandla det ämne som förmodligen är enda anledningen till att ni läser den här bloggen också; kebaben. Eftersom jag är ett stort fan av all mat med kyckling i så har det blivit en del kycklingkebab sk Tavuk Döner den senaste tiden. Tog en som var helt fantastisk Sondurak Cafe som erbjuder campus finaste utsikt över sjön. Det enda som drog ner betyget var att de av oklar anledning tyckte det var en bra idé att ha i pickles (sur gurka, vet inte vad det heter på svenska:p). Inte ens den onde Jafar i Aladdin hade unnat sin värsta fiende dessa. Att jag var tvungen att sitta och plocka bort dem ger totalbetyget 4/5. Till kebaben drack jag den lokala specialiteten Ayran. Det är alltså turkisk yoghurt, blandad med vatten och toppad med salt. Alla som tror att detta var en lyckad kombo hand upp.

Eh vafan, vi kör på med lite mer text. Den som inte orkar läsa kan ta lunch. I förrgår avslutades Orientation dagarna. Vi åkte till Karatas som ligger ute vid kusten så det blev ännu ett besök i Medelhavet. Stället som sådant var fint men väldigt skumt. Fick reda på att turkiska staten hade velat etablera staden som turistort men satsningen lyckades aldrig. Vi var alltså de enda människorna på hela stranden och de enda spåren som fanns kvar av fornstora dagar var en pool på hotellet i närheten och strandparasoll med Tuborglogor på.

I afton ska jag försöka leta reda på någon form av nattliv tillsammans med de tre damerna från Ungern som går i min klass. Turkiets partykultur är lite sådär men det är väl det de har tagit hit mig för att råda bot på. COWABUNGA!

PS. Vilken regering vi än får så borde de lagstadga mot HV71, denna äcklighet kan inte få fortsätta!