Ost i min öl det är

Kör lite konstgjord andning på bloggen för att bevisa att jag är vid liv och inter behöver samma åtgärd. Inspirationen började avta samma dag som jag inte ens kunde komma åt bloggen mer än att författa ett nytt inlägg. Helt plötsligt kändes det som en monolog och då kunde jag ju lika gärna sitta och berätta högt för mig själv vad jag har haft för mig.

Sedan sist jag skrev något så har det väl hänt en del. Det blev exempelvis en väldigt rolig resa till Istanbul med Frank, Reka, Sara, Roksana och Natalia. Istanbul var verkligen annorlunda från Adana, det kändes som att komma till Europa på något sätt. Tiden fördrevs med att springa runt och bocka av så många sevärdigheter som möjligt. Det blev lite knepigare med tanke på att vädergudarna hade legat bakfulla när jag dansat soldansen och helt missat poängen. Vi möttes av regn och blåst två dagar, de övriga två dagarna var det runt 5 grader. Svinkallt tyckte vissa i resesällskapet, undertecknad anser att man bör uppleva -25 i Åre för att få lite perspektiv. Lyckades få med mig Frank på ett riktigt äventyr. En timma resande och tre tågbyten senare var vi framme vid IKEA! De har inget i Adana så var första köttbullarna för mig på evigheter. Personalen i restaurangen hade den galna föreställningen att servera pommes till, men där fick svensken nog och sa gör om gör rätt. Mätta och belåtna vandrade vi till delen med all svensk mat. 300 kr fick det vara värt för att kunna dricka julmust och glögg samt smaska daim, kexchoklad, singoalla och pepparkakor. Frank köpte ett pepparkakshus.

Pepparkakshuet monterades under högtidliga former i förrgår. Det var mycket svårare än vad jag kunde minnas. Tror det till stor del berodde på att "väggarna" hade gått av på mitten och behövde limmas ihop med mer smält socket. Att inte ha någon pensel eller dyligt att dra dit sockret med var också lite småknepigt. Men nu sitter alla delarna ihop och huset är dekorerat. Ser ut som en riktig knarkarkvart (ett ord som min kära mor brukar använda ibland för att beskriva mitt rum/lägenhet när jag inte städat på ett tag)

Förra veckan var det Erasmus day. Då skulle alla utbytesstudenter presentera sina länder och universitet inför en ganska stor publik turkiska studenter som funderar på att åka utomlands. Försökte locka dem till Sverige genom att visa bilder på Victoria Silvstedt och Fredrik Ljungberg. Även några festbilder på mig slank med, iklädd toga, ballerinadräkt och tighta svarta legins och hockeyfrilla. Så om det kommer en turkisk invasion till Linköping nästa höst vet ni vem det beror på. I övrigt börjar skolan rundas av, har final exams i slutet av januari. Mest orolig är jag för den på bloggen ständingt bespottade turkiskan. Men det är alltså ett riktigt jävla muppspråk. Gramatiken och ordföljden liksom; det är som att prata som Yoda i Starwars, allt är i omvänd ordning. Ska man tex säga: det är ost i min öl (råkade tappa tilltugget på en bar i Istanbul) ska man alltså säga: Peynir biram var, vilket översatt betyder vad som går att läsa i rubriken, ost i min öl det är.

På torsdag smäller det! Något jag faktiskt har längtat till ett tag nu. Flyger hem till Sverige för att fira jul. När jag åker tillbaka den 30e kommer Matilda, Linnea, Emma och Caffe med för att fira nyår här :) Just nu är längtan efter Sverige och framförallt svenk mat stor. Tur att julen är det största svepskälet för att äta kopiöst som vi har. Ses där hemma allihopa!